Förlåt

David hur kan du vara så kall? Har du inga känslor kvar alls? Vi var tillsammans i 4 ½ månad och du kommer över det på 1 dag helt otroligt. När jag hör vad du har sagt känner jag hur jag dör för varje bokstav. Hur kan du vara så? Jag vet att jag fortfarande ältar det här sjukt mkt och borde kanske inte göra det men jag kommer inte över det. I dina ögon är jag bara någon eller bara Annie och jag ens är bara Annie jag är nog Annie. Du kommer alltid vara så sjukt mkt mer för mig. Även då jag har kommit över dig. Jag svär du kommer alltid ha den bästa i mitt hjärta. Men jag kommer nog inte ens finnas i ditt. Jag blir så grymt ledsen när jag märker hur du är. Har du alltid varit så här eller har det bara blivit så nu? Jag är fortfarande chockad över vad jag har hur att du har sagt. Jag tror inte ens du var ledsen över att det var slut. Jag var fan inget för dig någonsin typ. För mig så var du mer än mitt liv. Just när det hände lät du lite ledsen. Jag grät konstant i 2 timmar. Jag grät nästa dag när mamma och pappa försökte trösta mig. Jag grät när jag läste gamla sms från tiden det var Vi. Jag grät när jag satt och ändrade var ända profil sida där det stod ditt namn. Jag började gråta när jag öppnade dörren till mitt rum och det första jag såg var min obäddade säng som jag inte hade bäddat sen du hade varit där senast. Nu klara jag inte ens av att ha de lakanen i min säng. Jag grät när jag hittade bilder på oss i min data. Jag när jag kolla på andra folks bdb när jag såg dig. Jag grät som fan natten till den 25 augusti. Men jag grät inte första dagen när jag såg dig efter att vi hade gjort slut. Felix såg hur jag led genom den kvällen fast jag vill inte gå hem. För den 10 augusti grät jag konstant i 2 timmar med tre röster som sa det ordnar sig när du kommer hem vi lovar. Jag levde på dessa ord. När jag pratar om dig ibland så börjar jag gråta så det syns men så fort någon nämner ditt namn gråter jag på insidan. Jag gråter fortfarande efter 3 veckor. Jag orkar inte mer. Jag levde på hoppet om att få dig tillbaka, ett hopp som nu inte finns kvar. För du är känslokall, dryg och allmänt konstig. För redan 1 vecka sen lovade jag inga fler tårar ett löfte jag bröt efter 24 timmar. Nu tänker jag lova igen och denna gång hålla efter dessa tårar som rinner ner för mina kinder i denna stund tänker jag inte gråta något mer över dig. Jag kommer inte lyckas men jag ska försöka. Jag ska vara stark och denna gång är det bara för min skull. Jag är inte värd detta, jag tänkte skriva jag älskar dig. Men jag älskar faktiskt mig själv mera. Förlåt David för att jag skrev detta och la upp det på min blogg men jag kunde inte bara hålla detta inom mig jag höll på att kvävas av det nästan. Förlåt alla att jag skrev detta men ni behövde ju inte läsa det om ni inte ville. Jag har inte tvingat någon faktiskt. Förlåt för att jag så här just nu. Här har ni exakt 600 ord ifrån mig.
Hejdå Loooooooove yaaaaaaaaa
Köss
Panniie